58
åskådning, gärna äro verkliga eller maskerade politici (!) I politiken blir man tydligen salig eller osalig på noggrant formulerade livsåskådningar — politiska trosbekännelser kallas de, betecknande nog. För andra är det långt vanskligare med den bestämda »livsåskådningen», om man nämligen vill komma till en sådan icke genom blodets och känslornas val — då den ju blott är en temperamentets instinkt — utan genom tankens kamp och arbete. Även i de mest exakta vetenskaper äro förklaringarna provisoriska — hur mycket mer måste då icke åskådningarna om hela tillvaron stå under förändringens lag. Den, som vill sitta i orubbat bo med en livsåskådning, gör bäst i att — efter gängse bruk — sluta upp att vidare tänka på saken. Framhärdar man däremot i funderandet, blir det småningom klart, hur själva de begreppsbildningar, på vilka alla världsåskådningar vila, skifta färg och gestalt. Den materialistiska världsuppfattningen är t. ex. uppmurad på atombegreppet. Men detta är just för ögonblicket både från filosofiskt och vetenskapligt (!) håll utsatt för en formlig kritisk korseld, och det är icke lätt att säga, hur pass helskinnat det kommer att framgå därur. Mer än tjugoåriga sanningar, säger doktor Stockman, likna gamla skinkor, och det finns folk, som icke kunna förlåta, att man icke, som de, nöjer sig med ungdomens källargömda och skäligen härskna kost. Den, som tänker själv, är försiktigare med kraven på och omdömena om andras »livsåskådningar».
Det finns i ovanstående uttalande knappt en enda sats, som icke bär den ytliga halvbildningens prägel. Levertin tror t. ex. på fullt allvar, att den naturvetenskapliga atomteorins öde är avgörande för den filosofiska materialismens vara
