Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
122
TOLFTE KAPITLET

angripa mina nerver. Men hur i all världen har du kommit hit och vad har du haft för dig? Jag trodde, att du var vid Baaker Street, upptagen av att söka reda det där utpressningsmålet.

— Det var just det jag ville, att du skulle tro.

— Alltså begagnar du dig av min tjänst utan att ha tillit till mig! utbrast jag med någon bitterhet. Bättre trodde jag mig ha förtjänt av dig, Holmes.

— Min bäste Watson, i den här saken liksom i många andra har du varit mig till ovärderligt gagn och jag ber dig förlåta, om jag till en viss grad fört dig bakom ljuset. Delvis gjorde jag det för din egen skull, och det var instinkten om den fara du löpte, som förmådde mig att själv resa hit och granska förhållandena.

— Men varför icke upplysa mig därom?

— Det hade icke varit till nytta för någon av oss och kunde möjligen ha lett till min upptäckt. Du hade kunnat vilja meddela mig något eller i ditt hjärtas god­het förse mig med något, som bidragit till min trev­nad, och det hade varit att riskera för mycket. Jag tog med mig Cartwright — du minns väl pysen på expressbyrån? — och han har dragit försorg om att jag fått vad jag behöft: en brödkaka och en ren krage. Man kan reda sig med litet nog.

— Och mina rapporter ha varit av noll och intet värde! Jag darrade på rösten vid tanken på den om­sorg och den stolthet varmed jag nedskrivit dem.

Holmes tog upp en pappersbunt ur fickan.

— Här har jag dina rapporter, min hedersbror och nog äro de omsorgsfullt studerade. Tack vare förträff­liga anordningar, ha de blott blivit en dag fördröjda på vägen. Jag kan inte annat än på det livligaste vitsorda det nit och den klokhet du lagt i dagen i ett ovanligt svårt fall.

— Och berätta mig nu, hur ditt besök hos fru Laura Lyons utföll — det var inte svårt för mig att gissa, att din färd till Coombe Tracey gällde henne, ty hon är den enda person därstädes, som kunde vara oss till nytta i denna sak. Om du inte rest i dag är det ofantligt troligt, att jag gjort det i morgon.

Solen hade gått ned, och skymning bredde sig över heden. Luften blev kylig, och vi sökte värme