Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
123
DÖD PÅ HEDEN

i hyddan. Där anförtrodde jag honom innebörden av mitt samtal med Laura Lyons. Han blev så intres­serad, att jag ibland måste upprepa samma sak två gånger, innan han blev nöjd.

— Det här är mycket betydelsefullt, sade han, se­dan jag slutat. Det fyller en lucka, som synts mig oförklarlig i denna invecklade affär. Du vet kanhända, att det existerar ett mycket förtroligt förhållande mel­lan denna dam och Stapleton?

— Nej, det hade jag verkligen inte reda på.

— Så är det nog i alla fall. De träffas, de brev­växla, de förstå varandra fullkomligt. Detta ger oss ett mäktigt vapen i händerna. Om jag blott kunde begagna det till att frigöra hans hustru — —

— Hans hustru?

— Ja, nu skall jag väl också meddela dig något litet i utbyte mot allt vad du meddelat mig. Den dam, som har gått och gällt som fröken Stapleton, är i verklighetens hans hustru.

— Store Gud, vad säger du? Är du säker, att så är? Hur kan han då ha låtit sir Henry gå och för­älska sig i henne?

— Sir Henrys förälskelse kan egentligen inte skada någon annan än sir Henry själv. Stapleton drog, en­ligt vad du själv sett, nog försorg om, att han inte blev för närgången. Jag upprepar, att denna dam är hans hustru, icke hans syster.

— Men vartill skulle väl ett sådant bedrägeri tjäna?

— Han insåg, att hon i egenskap av en fri kvinna skulle vara honom till mera gagn.

— Det är således han, som är vår fiende — det var han som spionerade på oss i London?

— Ja, nog tyder jag gåtan så.

— Och varningen — den kom väl från henne?

— Ja visst.

Jag tyckte mig skönja konturerna av ett nedrigt bovstycke i det mörker, som så länge omslutit mig.

— Men är du säker på det, Holmes? Hur vet du, att denna kvinna är hans hustru?

— Jo, det vet jag, ty vid det tillfälle, då han första gången träffade dig, lät han undfalla sig några sanna uppgifter rörande sitt förflutna liv, vilka han nog