Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
HERR SHERLOCK HOLMES

— Fägnar mig att göra er bekantskap. Jag har hört ert namn nämnas i sammanhang med er väns. Ni, herr Holmes, intresserar mig på det högsta. Jag hade knappast väntat mig en så dolicocefalisk huvud­skål eller en så stark utveckling över ögonhålan. Tillåter ni, att jag för handen över hjässbenets för­djupning? En avgjutning av er huvudskål skulle un­der avvaktan på originalet vara en prydnad för ett antropologiskt museum. Jag vill för ingen del vara när­gången, men ert huvud lockar mig.

Sherlock Holmes gav den sällsamme mannen ett tecken att taga plats.

— Ni är entusiast i ert yrke, kan jag märka, liksom jag är det i mitt, sade han. Att döma av ert pek­finger tillverkar ni själv era cigarretter. Var god och tänd en.

Mannen tog fram papper och tobak och snodde med förvånande hastighet in något av den senare i ett blad av det förra. Han hade långa, mycket rör­liga fingrar, snabba och oroliga som en insekts kän­selspröt.

Holmes teg, men de korta, genomborrande blickar han kastade på främlingen vittnade om hans intresse för den egendomliga figuren.

— Jag antar, sade han till sist, att det inte ute­slutande var för att undersöka min huvudskål som ni gjorde mig den äran att komma hit i går kväll och så återigen i dag?

— Nej, det var det visst inte, ehuru det var mig ett sant nöje att även få göra detta. Jag har upp­sökt er, herr Holmes, emedan jag vet med mig, att jag är opraktisk, och emedan jag plötsligt befinner mig inför ett allvarligt och högst ovanligt problem. Då det är mig bekant, att ni i ert fack är den andre i ordningen i Europa —

— Jaså, är jag det? Törs jag fråga vem som har äran att vara den förste? inföll Holmes icke utan skärpa.

— För den som strängt håller på den exakta, veten­skapen måste monsieur Bertillons arbete synas mycket tilltalande.

— Varför rådfrågar ni då inte honom?