Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
12
ANDRA KAPITLET

— Märk väl, jag nämnde den exakta vetenskapen. Då det gäller att tillämpa teorien i det praktiska är ni enastående. Jag måtte väl inte helt ofrivilligt ha —

— Åh jo, det kan jag inte neka till, sade Holmes. Jag tror, doktor Mortimer, att ni gjorde klokt, om ni utan vidare förberedelser helt enkelt meddelade mig beskaffenheten av det problem, med avseende varpå ni tänker begära min hjälp.



ANDRA KAPITLET.
FAMILJEN BASKERVILLES PLÅGOANDE.

— Jag har ett manuskript i fickan, sade doktor James Mortimer.

— Ja, jag såg det, då ni kom in, sade Holmes.

— Det är ett gammalt manuskript.

— Från förra hälften av sjuttonhundratalet, så vida det inte är förfalskat.

— Hur kan ni veta det, herr Holmes?

— Under hela tiden ni talat, har ni satt mig i till­fälle att se ett par tum av papperet. Jag skulle vara en fuskare i yrket, om jag inte på ett eller annat tiotal år när kunde bestämma ett dokuments ålder. Möjligen har ni läst min lilla avhandling i ämnet? Det där förskriver sig väl från 1730?

— Det är daterat 1742, sade herr Mortimer och drog upp papperet ur bröstfickan. Denna familjehand­ling anförtroddes i min vård av sir Charles Baskerville, vars oväntade och högst tragiska död för om­kring tre månader sedan väckte en sådan uppståndelse i Devonshire. Jag vågar säga, att jag var hans per­sonliga vän såväl som hans läkare. Han var en ener­gisk man, skarpsinnig, praktisk och lika fantasilös som jag själv. Han uppfattade dock detta dokument mycket