Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
152
FEMTONDE KAPITLET

minnen från det förflutna. — Sir Henry och doktor Mortimer voro emellertid i London och stodo färdiga att anträda den långa resa, som avsåg att återställa den förres hårt angripna nervsystem. De hade på efter­middagen gjort oss ett besök, och samtalsämnet bjöd sig alltså självmant.

— Hela förloppet, sade Holmes, var från den sig så kallande Stapletons synpunkt enkelt och följdriktigt, ehuru det föreföll oss, som till en början inte kände hans bevekelsegrunder och blott delvis kunde få reda på fakta, ytterst inveckladt. Jag har två gånger varit i tillfälle att samtala med fru Stapleton, och hela saken synes mig nu så fullkomligt utredd, att jag inte kan inse, att det återstår något, som är dunkelt. Under bokstaven B på mitt sakregister kan du finna några anteckningar rörande denna kasus.

— Skulle du inte vilja vara god och ur minnet ge mig ett utkast över händelsernas förlopp?

— Jo, gärna, men jag går inte i borgen för att jag ej glömmer något. Intelligensens koncentration på stundens uppgift har en märkvärdig förmåga att utplåna det förflutna. Vad Baskervillernas hund angår, skall jag dock så gott jag kan framlägga detaljernas utveckling, och du får göra frågor, om du märker att jag ute­lämnar något.

— Mina efterforskningar ha till full evidens lagt i dagen, att familjeporträttet talade sanning och att man­nen verkligen var en Baskerville, Han var en son till den Rodger Baskerville, sir Charles’ yngre bror, som med fläckat rykte rymde till Amerika och sades där ha dött ogift. Han var emellertid gift och hade ett enda barn, denne man, som verkligen har rättighet till sin fars namn. Han gifte sig med Beryl Garcia en skönhet från Costa Rica, och sedan han försnillat en betydlig penningsumma av offentliga medel, änd­rade han sitt namn till Vandeleur och flydde till Eng­land, där han grundlade en skola i östra delen av Yorkshire. Anledningen till att han just ägnade sig åt denna affär var den, att han på hemresan formerat bekantskap med en lungsiktig privatlärare och att han begagnade sig av denne mans duglighet för att få före­taget att lyckas. Fraser, privatläraren, dog emellertid,