Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19
BASKERVILLES PLÅGOANDE

befallt Barrymore att packa hans saker. På kvällen gick han ut som vanligt och tände, som han brukade, sin cigarr för den nattliga promenaden. Han kom aldrig tillbaka. Då Barrymore vid tolvtiden fann, att dörren till hallen ännu stod öppen, blev han orolig, tände en lykta och gick att söka sin herre. Det hade regnat på dagen, så att marken var fuktig, och det var icke svårt att urskilja spåren av sir Charles’ steg i allén. Halv­vägs på gången finns en grind, som leder till heden. Av alla tecken att döma hade sir Charles stått där en liten stund. Sedan hade han gått vidare framåt allén, och nära dess ände var det, som hans döda kropp fanns liggande. Ett faktum, som icke genom Barrymores vitt­nesmål kunnat förklaras, är att hans herres spår antogo en annan art sedan han passerat grinden, och att det ser ut som om han därifrån börjat att gå på tå En tattare vid namn Murphy, hästhandlare till yrket, befann sig på heden, icke långt från olycksstället, men enligt egen bekännelse vill det synas, att karlen varit överlastad. Han säger sig ha hört rop och skrik, men han vet inte från vilket håll de kommit. Inga tecken till våld kunna upptäckas på sir Charles’ kropp, och ehuru enligt läkareintyget den dödes ansikte blivit till den grad förvridet, att doktor Mortimer i början icke ens kunde tro, att det verkligen var hans vän och forne patient som låg utsträckt framför honom, så för­klarades detta förhållande alls icke vara ovanligt när döden framkallats av andtäppa och hjärtförlamning. Denna förklaring bestyrktes av likbesiktningen, och krononämndens intyg stämde överens med läkarens. Det är lyckligt att så var förhållandet, ty det är uppen­barligen av största vikt, att sir Charles’ arvinge bo­sätter sig på godset och fortsätter det goda verk, som blivit på ett så sorgligt sätt avbrutet. Om icke kronobetjäntens prosaiska intyg gjort slut på de överspända historier, som viskats man och man emellan i samman­hang med denna tilldragelse, så hade det varit svårt att finna någon som velat bo på Baskerville Hall. När­maste släktinge till den avlidne lär vara herr Henry Baskerville, så vida han är i livet, och denne Henry är son till sir Charles Baskervilles yngre bror. När den unge mannen sist lät höra av sig var han i