Amerika, och åtgärder äro vidtagna för att underrätta honom om det skedda.»
Doktor Mortimer vek ihop tidningen och stack den tillbaka i fickan.
— Dessa äro de fakta angående sir Charles Baskervilles död, som kommit till allmänhetens kännedom, herr Holmes, sade han.
— Jag får så mycket tacka er, sade Sherlock Holmes, för att ni tagit min uppmärksamhet i anspråk rörande ett fall, som visserligen erbjuder åtskilligt av intresse. Jag läste nog kort efter tilldragelsen ett och annat därom i tidningarna, men jag var just då så upptagen av den där lilla affären med de vatikanska kaméerna, att jag i min iver att gagna påven förlorade åtskilliga intressanta fall i England ur sikte. Denna artikel innehåller, säger ni ju, alla av allmänheten kända fakta?
— Ja, det gör den.
— Meddela mig då de enskilda. Han lutade sig tillbaka, satte ihop fingerspetsarna och påtog sig sin mest orubbliga domaremin.
— När jag det gör, sade doktor Mortimer, som börjat visa tecken till stark sinnesrörelse, så berättar jag er vad jag icke anförtrott någon. Anledningen till att jag icke talade om det vid krononämndens undersökning var den, att en vetenskapsman drar sig för att offentligt synas dela en gängse vidskepelse. Jag hade ännu ett skäl, nämligen det som antydes i tidningen. Baskerville Hall skulle säkert få stå obebott om någonting gjordes för att stadfästa dess redan ganska hemska rykte. Båda dessa bevekelsegrunder berättigade mig, enligt mitt förmenande, att säga något mindre än jag visste, enär intet gott kunnat följa av ett mera uttömmande vittnesmål. Då jag talar med er, har jag där emot ingen anledning att icke vara fullt uppriktig.
— Heden är mycket litet befolkad, och de som där bo i varandras grannskap vistas ständigt tillsammans. Av detta skäl träffade jag ofta sir Charles Baskerville. Med undantag av herr Frankland på Lafter Hall och herr Stapleton, den kände naturforskaren, finnas inga män av uppfostran på många mils omkrets. Sir Charles älskade ensamheten, men hans sjuklighet sammanförde oss, och våra gemensamma vetenskapliga
