Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49
TRE BRUSTNA TRÅDAR

— Å andra sidan, inföll Baskerville, är det all­deles onekligt, att då det inte finnes någon av familjen på stället, ha de där människorna ett mycket präktigt hem och ingenting att göra.

— Det är sant.

— Var Barrymore på något sätt ihågkommen i sir Charles’ testamente? frågade Holmes.

— Han och hans hustru fingo femhundra pund vardera.

— Jaså. Och visste de, att de skulle få den summan?

— Ja. Sir Charles tyckte det var roligt att tala om sina dispositioner.

— Det där var intressant att få höra.

— Jag hoppas, sade doktor Mortimer, att ni inte med misstänksamhet betraktar alla som fått något legat av sir Charles, ty även jag blev ihågkommen med tu­sen pund.

— Verkligen. Och flera än ni, vill det synas?

— Många obetydliga summor voro testamenterade åt enskilda personer och ett stort antal åt offentliga välgörenhetsinrättningar. Hela återstoden gick till sir Henry.

— Och hur mycket var det?

— Sjuhundrafyrtiotusen pund.

Holmes höjde förvånad på ögonbrynen.

— Inte hade jag någon aning om, att det gällde en så ofantlig summa.

— Sir Charles hade ryckte om sig att vara myc­ket rik, men vi viste inte hur rik han var, förrän vi genomgingo säkerhetshandlingarna. Totalsumman av hans förmögenhet belöpte sig på inemot en million pund.

— Jo jag tackar, jag. Det är en vinst, som väl kan vara värd ett förtvivlat spel. Men ännu en fråga, doktor Mortimer. Antag att något hände vår unge vän här — jag ber om ursäkt för den obehagliga hypo­tesen! — vem skulle då ärva godset?

— Enär Rodger Baskerville sir Charles yngre bror, dog ogift, skulle godset övergå till familjen Desmond, som är på långt håll släkt med Baskervillerna. James Desmond är en äldre prästman i Westmorland.

B. H. 4