Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
56
SJÄTTE KAPITLET


SJÄTTE KAPITLET.
BASKERVILLE HALL.

Sir Henry Baskerville och Doktor Mortimer voro färdiga på utsatt dag, och som överenskommet var, begåvo vi oss till Devonshire. Herr Sherlock Holmes åkte till stationen med mig och gav mig vid avskedet sina sista föreskrifter och råd.

— Jag vill inte inverka på ditt omdöme genom att framställa mina teorier och meddela dig mina miss­tankar, Watson, sade han. Jag ber dig endast så full­ständigt som möjligt delgiva mig alla fakta, och över­lämna gärna teoretiserandet åt mig.

— Vad slags fakta menar du?

— Allt som kan stå i ringaste sammanhang med saken i fråga, framför allt vad som förekommer mellan unge Baskerville och dennes grannar samt de detaljer, som ytterligare kunnat komma i dagen rörande sir Charles död. Jag har själv under de senaste dagarna anställt några efterforskningar, men, jag fruktar, med negativt resultat. Blott ett tyckes vara alldeles säkert, nämligen att herr James Desmond den närmaste ar­vingen, är en äldre herreman med fogligt sinnelag, och att denna förföljelse icke satts i scen av honom. Jag tror verkligen, att vi helt och hållet kunna utesluta honom ur våra beräkningar. Återstår emellertid de gran­nar, som omgiva sir Henry Baskerville på heden.

— Skulle det inte först och främst vara klokt att göra sig av med paret Barrymore?

— Nej, för ingen del. Ett större misstag kunde man ej begå. Om de äro oskyldiga, så vore det ju en grym orättvisa, och om de äro brottsliga, så avsade man sig varje möjlighet att överbevisa dem därom. Nej, vi låta dem stå kvar på vår förteckning över de misstänkta. Om jag inte minns orätt, finnes det