Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
80
ÅTTONDE KAPITLET

— Min bror är mycket angelägen att godsets ägare skall slå sig ned på stället, ty han anser det av vikt för de fattiga, som bo på heden. Han skulle bli myc­ket ond, om han finge veta, att jag sagt någonting, som kunde föranleda sir Henry att begiva sig härifrån. Men nu har jag gjort min plikt och ämnar inte säga någonting mer. Jag måste skynda mig hem igen, an­nars saknar han mig och misstänker att jag träffat er. Farväl! Hon gick och hade inom några minuter försvunnit bakom klipporna, under det att jag, med sinnet uppfyllt av oro och farhågor, fortsatte min väg till Baskerville Hall.



ÅTTONDE KAPITLET.
(Doktor Watsons första rapport.)
BARRYMORE VID FÖNSTRET.

Hädanefter ämnar jag följa händelsernas gång ge­nom att avskriva mina brev till Sherlock Holmes. De ligga nämligen framför mig på bordet. En sida fattas, men för övrigt äro de i samma skick som då de skrevos och framställa de tankar och känslor jag hyste vid deras avfattande, tydligare än mitt minne, ehuru i vissa avseenden mycket gott, förmår göra det.

Baskerville Hall, den 13:de oktober.

Min bäste Holmes! De brev och telegram jag till­sänt dig ha givit dig en tämligen noggrann föreställ­ning om allt det som tilldragit sig i denna ganska ruskiga avkrok av världen. Ju längre man vistas här, dess mer känner man sig genomträngd av hedens anda, hedens vidd och även av dess trolska tjusning. När man väl vågat sig ut på dess buktiga stigar, har man lämnat alla spår av det nutida England bakom sig,