Hoppa till innehållet

Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87
LJUSET PÅ HEDEN

förse dig med fakta. Jag har i dag på morgonen haft ett långt samtal med sir Henry, och vi ha utstakat en fälttågsplan, grundad på mina iakttagelser från förliden natt. Jag skall inte tala om den nu, men nog torde den göra min nästa rapport ganska intressant att läsa.



NIONDE KAPITLET.
(Doktor Watsons andra rapport.)
LJUSET PÅ HEDEN.

Baskerville Hall, den 15 oktober.

Min bäste Holmes!

Om jag icke hade så särdeles mycket att med­dela dig under första veckorna jag var här, kan du väl inte förneka, att jag nu ger dig ersättning för den förlorade tiden och att händelserna följa tätt på var­andra. I min sista rapport avslutade jag rubriken Barrymore vid fönstret, och nu har jag en hel massa att berätta, som, om jag ej misstar mig, kom­mer att förvåna dig på det högsta. Sakerna ha tagit en alldeles oförmodad vändning. På sitt sätt ha de inom de senaste fyrtioåtta timmarna blivit mycket kla­rare, på sitt sätt mera invecklade än förut. Men jag skall tala om alltsammans, så du får döma själv.

Före frukosten den morgon, som följde på mitt även­tyr, gick jag korridoren fram och undersökte rummet, där Barrymore varit föregående natt. Det västra fönstret, där han stått och tittat så ivrigt, har som jag nu upp­täckte, en egendomlighet, som utmärker det framför alla andra fönster i huset — därifrån kan man näm­ligen se bäst ut över heden. Ett tomrum mellan två träd gör det möjligt att från denna plats blicka rakt ned på den, då man däremot från de andra fönstren blott