Hoppa till innehållet

Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113

som ni ser. Se bara hvilken aptit, sanitatis argumenta! Vi dricka kaffe, och under det vi dricka kaffe tänka vi ej på vår gikt och våra magåkommor; vi förtala ej och förarga oss ej öfver vädret. Detta är i sjelfva verket dagens glanspunkt. Ni skall sanna mina ord då ni får se balen i afton.

Jag hade blott en dag på mig till mitt besök på stället innan jag skulle resa vidare norrut med ångbåten. Denna dag begagnade jag att i sällskap med den gamle, qvicke herrn bese badanstalten och dess inrättningar. Alltsammans bekräftade blott alltför väl hvad jag förut till hälften visste. Hvad kunde ej denna badort blifva, om den fölle i rätta händer! Här har naturen med slösande hand sökt ersätta konsten och den tröga menniskoviljan. Brunnsgästerna äro således hänvisade till naturscenerierna och till den lyckligtvis storartade gästfriheten i trakten, ty något sällskapslif på sjelfva stället blir väl ej synnerligt att räkna på, känner jag oss norrmän rätt. Denna tafatthet och stelhet, som utmärker oss vid alla dylika tillfällen, måste vara någonting alldeles nationelt. Vi ha förlorat naiviteten och fått kritiken i stället, utan att ännu ha vunnit den säkerhet, den helhet, som utvecklade seder och äldre förhållanden medföra. I småpartier ute i det gröna går det bättre, och här är rikt tillfälle för dem som tycka om förströelser af detta slag att få sin smak tillfredsställd. Bönderna äro mycket villiga att hyra ut sina hästar, och vid badanstalten finnes ett slags civiliserad hövagn, på hvilken äfven menniskor kunna transporteras. Att detta befordringsmedel dock lemnar åtskilligt öfrigt att önska, slutar jag af dess namn : »Tårepersen.»

8