Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

114

Dessutom finnas öfverallt i trakten de vackraste gångstigar, och om man än får klifva öfver gärdesgårdar och hoppa öfver diken, så kan ju detta till en del ersätta bristen på gymnastiska apparater vid brunnen. Hvad sjöfarten angår, så har denna hittills varit besörjd af ett stort, rymligt färskvattenstråg, som seglar på Vormen. På detta kan man likväl beqvämligt dansa, så mycket mera som redaren, hvilken gerna sjelf följer med, kan spela fiol, och den fart fartyget gör hindrar ej takten. Det är ingen snällseglare. När det kommer ser det ut som en oerhörd flundra med master på. Det kränger aldrig. Till jagtälskares underrättelse kan jag nämna, att det finnes åtskilliga harar och orrar i skogen, och i träsken mellan bergen simma de skönaste änder.

Då på aftonen klockan 6 jag kom in i salongen, voro de tre spelmännen samlade i ett hörn och balen redan börjad. Damerna sutto kring väggarne efter en slutad dans; men det dammade starkt och det såg ut som om vatten blifvit spildt på golfvet. Scenen var nu en helt annan än på morgonen; sällskapet var utstyrdt i full parad, och ingen sjukdom eller eländighet stod nu längre att upptäcka. Dansen trifdes dock bäst i salens nedra ända. Högre upp i salen spatserade de ej dansande gästerna i bonjour. Åskådarne utanför voro temligen närgångna. Den som skulle in i salen måste rödja sig väg genom en tät flock af gråtröjor, hvilka småningom avancerade långt in på golfvet och trängde dansen alltmera tillbaka till salens andra ända. Allteftersom de tilltogo i antal växte deras mod, och på trappan hördes en högröstad romerigisk kritik. »Det var f-n ta mig något riktigt fint», sade en, då balens