Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33

döda? Huru ofta, när vi sörja öfver förlusten af våra käraste, har ej döden varit en god, medlidsam ande, som bar dem öfver den afgrund af smärta och missräkning, som lifvet höll i beredskap åt dem. Min mor dog, utan att en känsla af misstanke hade sårat hennes moderliga hjerta. Blott jag, min Johanna, har fått lefva, har fått tömma den bittra kalken i botten och i enslig sorg blifvit gammal.