54
framgång på andra slags pannor. På denna lilla plats vilja vi hvila och invänta vår berätterska, som säkert straxt skall infinna sig. Solen har trädt fram ur molnbädden och sänder en glödande kopparglans in emellan de låga trädstammarna; solljuset hoppar derinne som om alferna lekte guldäple med det. Är här icke vackert såsom i en saga, och isynnerhet som i sagan om den öfvergifna prinsessan? Var bara stilla så skall ni få se henne komma vandrande på sitt sökande efter den flydde älskaren. På detta ställe skall hon trött slumra in och de lekande elfvorna skola skocka sig omkring henne, aftorka hennes kinder och hviska henne tröstefulla saker i örat, ja, kanske skola de säga henne hvar hennes älskare är. Känner ni den vackra sagan om den öfvergifna prinsessan? Ja, visst finns det många sådana, men ser ni det förunderliga är att hon här återfinner honom. Denna saga har jag sjelf kunnat i min barndom, men jag har aldrig riktigt vetat slutet på den. Godt! optata venisti — der ha vi henne — väl icke prinsessan sjelf, men en som vet godt besked om henne, Lisbeth-Maria, berätta! . . . Goddag Lisbeth, här skall jag presentera för dig din mästare, den store, berömde, den riktige sagomannen, han som kan alla sagor innan han ännu hört dem. Han reser omkring blott för att höra om vi också kunna dem riktigt. Ja, nig du, men du behöfver inte vara rädd; berätta nu bara frimodigt; han är mycket öfverseende och hör tåligt på, om än sagan är aldrig så lång. Berätta nu den der vackra sagan, du vet, som vi tyckte så mycket om att höra då du berättade den i prestgården.
— Åh, ni menar visst den om presten, som aldrig visste när söndagen kom? . . .
