Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 10.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

100

Sådan är résuméen af den förklaring jag mera detaljeradt gifvit i hosgående bilaga. Skulle jag deruti någon gång ej kunnat afhålla mig ifrån ett yttre tecken af den ömtålighet Du tillagt mig, om något hastigt öfvergående uttryck af missnöje någon gång undfallit mig, så erinrar jag dig om dina egna ord, då du säger, att Du vet, det Du trampat mig på min ömaste sida och att Du trampar vanligen hårdt. Men aldrig skall den vördsamma högaktning uphöra, hvarmed jag nu har äran teckna

min högtärade Broders
ödmjuke tjenare
C. A. Agardh.

Lund den 11 jan. 1832.



45. Berzelius till Agardh.

Stockholm den 24 jan. 1832.
Min käraste Agardh.

Jag är obeskrifligt glad, at Du icke blifvit ondare på mig än så för mina skarpa anmerkningar vid fortsättningen af din bok. Tack för dit bref äfven som för dit med serdeles skicklighet utförda försvar. Det har deraf fägnat mig at se mig tilrättavisad i just den omständigheten, som föranledde det hårda i mina anmerkningar, nemligen min förmodan, at de flera origtigheter jag anmerkt, af dig blifvit med en klandervärd lättsinnighet och bekymmerslöshet om deras halt nedskrifna currente calamo. Det var ur denna bekymmerslöshet om upgifternes rigtighet jag ville bjuda till at väcka dig med all den hårdhet i attack, som en äldre Bror kan tillåta sig mot en yngre. Det har gjort mig et ganska stort nöje at finna min föreställning i denna väg ogrundad och förvandlad till