de båda gångerna, då Royal Society var samlad, äfven der och bör säga, att der som i andra societeter är den the-assemblé, som slutar sammanträdet, det intressantaste. Jag hade der, äfvensom på en soirée i Kensington, tillfälle att se åtskilliga af Änglands förnämsta litterateurer, hvilket annars icke är en så lätt sak för så obetydliga personer som mig och mina likar. Emedlertid båtar det ej stort att se ängelsmän en gång, så att jag ej kan säga, att jag just vet mycket om andra personer, än dem jag hade tillfälle att oftare råka, och som naturligtvis endast var naturhistorici. — König103, intendenten för mineralsamlingarne på British Museum, bad mig säga dig, att dessa samlingar äro numera ordnade helt och hållet efter ditt system.
Från Robert Brown fick jag till Vetenskaps academien ett paket innehållande sista häftet af Linneanska soc[ietetens] handlingar,och från Lindley, tror jag, ett häfte af hans orchider.
Brunel, tunnel-mannen, råkade jag flere gånger.104 Han visade en ny af honom gjord upfinning till brobyggnad medelst ett cement så starkt, att den murade bron behöfver blott hvila på den ena pelarn. Jag vet ej hvad derom skall sägas, men det såg i sanning konstigt ut; en murad bro, hvars ena ända var aldeles fri och utan stöd, samt på hvilken man hängt ofantliga jemvigter för att visa dess styrka!!
Jag hade så när glömt gubben Dalton. Man visade honom mycken artighet vid mötet och fägnade sig öfver den i Ängland ovanliga händelsen, att en så utmärkt man ändtligen fått en pension af 100 pund, hvilket vid mötet tillkännagafs för gubben.
Förlåt det oordentliga af detta bref, med hvilkets afgång jag likväl ej vill dröja, och tillåt mig, nu som altid, få vara
Din ödmjukl. tillgifne vän och tjenare
Lund den 7 aug. 1833.
8—24454. Berzelius.
