124
57. Agardh till Berzelius.
- Min högtärade Broder.
Jag har icke velat gratulera Dig till det nya profvet af konungens nåd117, förrän jag hade något annat att skrifva om, emedan jag ej ville, att Du skulle förblanda min lyckönskan med den simpelt ceremomela. Då jag nu har en annan anledning att skrifva, begagnar jag den för att bedja dig med vänskap emottaga äfven ifrån mig den hyllning, hvilken allmänt ägnas Dig, såsom den der för andra gången skänkt suprematien — och det i den nya tidens förnämsta vetenskap — åt vårt fädernesland.
Det, hvarom jag i dag ville tillskrifva dig, är Jacob's sist upsända afhandling.118 Jag erkänner, att jag icke läst den, endast hört honom recensera de deruti uptagne observationerne. Ty han har den idéen, att jag ej bör rätta det mindsta i hans skrifter, på det att han måtte äga det medvetandet att ej hafva af mig lånat det ringaste. Anledningen dertill är det försök man här gjort att utsprida, att vid hans afhandlingar han haft hjelp af mig, oaktadt det ej behöfs mycken takt eller kännedom af min litteraira individualitet att finna, det jag omöjligen kunnat skrifva dylika afhandlingar såsom ingående i de aldra finaste och mödosammaste undersökningar, hvarmed jag mig aldrig hittils befattat, och förutsättande en ihärdighet, som jag aldrig ägt. Detta har sårat hans unga sinne på det högsta; och han har föresatt sig att icke ens låta mig se sina afhandlingar, förrän de äro tryckte. Detta kan jag ej ogilla, och af hvad jag sett honom med sitt jern-tålamod kunnat uträtta, fruktar jag ej, att han skall skämma ut sig. Men då han ännu är ung och möjligtvis kan i sjelfva framställningen begå några inadvertenser, beder jag Dig, såsom alla de unga vetenskapsmännens vän, att sjelf genomläsa den upsända
