Sida:Berzelius Bref 10.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

144

av rådfrågade sakkunnige, avgjordes av K. Maj:t till förmån för en av konsistoriets kandidater A. J. Hellstenius, under det att teologiska fakulteten och danskarna givit företräde år J. H. Thomander. En utförlig av Nils Forssell författad redogörelse för denna akademiska tvist återfinnes i Svenska Dagbladet för den 11 juni 1924.

68. Agardh, som år 1816 blivit prästvigd, hade samma år utnämnts till kyrkoherde i St. Peders klosters församling.

69. Om den vid denna tid som bäst pågående striden mellan kontagionister och non-kontagionister beträffande kolerans ifrågasatta smittsamhet se utgivarens uppsats i Hygiea 1923, s. 705—720.

70. Denna tredje del synes aldrig hava kommit till utgivande.

71. Icones Algarum Europæarum.

72. Constantine Samuel Rafinesque-Schmaltz (1783—1842), professor i naturalhistoria i Lexington och Filadelfia.

73. B. F. Fries hade den 11 maj 1831 av Vetenskapsakademien antagits till intendent vid naturhistoriska riksmuseet efter Sven Nilsson, vilken samma år återvände till Lund såsom tillförordnad professor under ledigheten efter Fallén.

74. Förmodligen skrivfel för Stahls; det är nämligen antagligt, att Agardh här syftar på flogistonteorien.

75. Agardh säger t. ex. »gravitationen är en lägre kraft än affiniteten» och vidare »elektriciteten är på samma sätt en lägre kraft, som sannolikt har en motsvarande högre inom organismen, nerfkraften». S. 4.

76. De Saussure hade nämligen funnit, att växterna utvecklades bättre i jord, som innehöll »extraktivämne», än i sådan, som genom utkokning förlorat det. Recherches s. 171.

77. Inciterande gödning är tydligen detsamma, som nu plägar benämnas retmedel. Anmärkningsvärdt är, att även Agardh på ett ställe (s. 31) använder just sistnämnda term. Utom om närande och inciterande gödning talar A. även om beredande gödning, till vilken han hänför kalk och aska.

78. En jämförelse med följande stycke visar, att Berzelius här velat