Sida:Berzelius Bref 10.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

146

90. Som bekant har man senare kommit till en annan uppfattning. Pouillet och Frölich uppskatta så t. ex. rymdens temperatur till 130— à —140°, under det att man på jordytan uppmätt temperaturgrader ända ned till —60°.

91. Det klandrade stället lyder: »De oansenligaste och de sämst inrättade (växthus) finner man i Sverge (år 1831)».

92. Joseph Guichard Duverney (1648—1730), fransk anatom. — Kasper Bartholin d. y. (1655—1738), dansk anatom.

93. De i citatet utelämnade orden äro: »utandning af kolsyregas».

94. Agardh uppger, att ett sådant träd med sina blad skulle upptaga en yta större än jordens, »så framt ej yttre och tillfälligt våld förstörde en och annan knopp».

95. Denna bilaga har ej kunnat återfinnas i original; en avskrift finnes bilagd den i Lund befintliga samlingen av brev från Berzelius till Agardh.

96. Henri Marie Ducrotay de Blainville (1778—1850), professor i zoologi, anatomi och fysiologi i Paris. — Carl Gottlob Rafn (1769— 1808), dansk botanist; utgav »Udkast til en Plantephysiologie» 1796. — William Frederic Edwards (1777—1842), växtfysiolog, praktiserande läkare i Paris. — Friedrich Tiedemann (1781—1861), professor i zoologi och anatomi i Heidelberg. — Johann Friedrich Blumenbach (1752— 1840), professor i medicin vid universitetet i Göttingen. — Caspar Friedrich Wolff (1733—1794), tysk naturforskare, akademiker i Petersburg.

97. Heinrich Einhof (1778—1808), professor i kemi vid Thaers Landwirtsch. Institut i Möglin.

98. James Finlay Weir Johnston (1798—1855), professor i kemi vid universitetet i Durham; arbetade år 1832 på Berzelii laboratorium.

99. Agardh, som den 18 juli 1831 valts till ledamot av Svenska akademien efter riksmarskalken greve Klas Fleming, tog icke sitt inträde bland de aderton förrän den 22 augusti 1834, vid vilket tillfälle han av akademiens direktör Esaias Tegnér hälsades med ett kväde, böljande med de missmodiga orden: