Handlingar inflyta, som ej förut blifvit af dertill förordnade ledamöter granskad och godkänd, så måste detta ännu mera gälla om ett arbete, som just genom Vetenskaps academiens understöd blifvit nästan ett nationalverk.
Härvid bör likväl ej heller förgätas, att understödet är i jemförelse med det redan gjorda och det ännu altjemt erforderliga förlaget altför obetydligt; att nuvarande utgifvaren betalt för rättigheten till dess utgifvande icke mindre än 8000 rdr bco; att han ännu troligen ej har någon vinst derå; hvaraf allt synes följa, att academien ej kan göra minsta anspråk på rättigheten till redactionen af arbetet. Den måste odeladt lemnas åt utgifvaren under förbehåll af academiens granskningsrätt.
Denna granskning skulle kunna ske på det sätt, att utgifvaren sjelf föreslog en eller två censorer, som academien kunde godkänna. Orsaken hvarföre jag anser utgifvaren sjelf böra föreslå censorerne, är att vid flera tillfällen det kunde synas för censorerne nödigt att communicera sig med utgifvaren, att t. ex. undersöka det exemplar, hvaraf teckning och beskrifning blifvit gjorde, och att de således borde vara för utgifvaren bekanta personer. Någon partiskhet kunde ej supponeras, då academien hade sin rättighet öppen att ogilla de föreslagna. Detta steg gör blott censuren lättare utan att mindska dess säkerhet.
I frågan huruvida Billberg gjort sig oförtjent af vidare understöd genom de mindre correcta häften, som redan utkommit, skulle jag tro, att då academien vid detta understöd ej förut fästat vilkoret af egen granskningsrätt, denna fråga torde böra helt och hållet förfalla.4
| Med fullkomligaste högaktning och tillgifvenhet | |
| Högädle Herr Professorns och Riddarens | |
| ödmjuke tjenare | |
| Lund den 10 febr. 1820. | C. A. Agardh. |
