60
till hufvudstaden. Orsaken till denna olikhet var, att vi sågo pä två olika delar af frågan. Du såg på vetenskapernes utveckling, som endast kunde äga rum på ett ställe, der den lifligaste communication, de största ressourcer, det vidsträcktaste vetenskapliga umgänge kunde förenas, och der endast en sann vetenskaplig anda kunde utbilda sig. Omöjligen kan i en småstad denna anda lefva. Och sedan, hvilket inflytande har ej vetenskapligheten på den allmänna bildningen, då den utgår ifrån hufvudstaden, emot om den inskränkes till en aflägsen provins, der man anser dess idkare för onyttiga personer och liksom presterna en börda för staten? Allt detta är onekligt; men å andra sidan ansåg jag det för en orättvisa att för dessa ändamål flytta studenterne, flytta den academiska undervisningen till hufvudstaden, af skäl som jag tillräckligen utvecklat och ej här behöfver upprepa.
Hvad är nu mitt förslag annat än en förening af bådas vår mening? Undervisningen blir qvar i provinsen, men en och annan vetenskapsman mera uppehåller sig i hufvudstaden. Det är åtminstone ett närmande till din mening.
Då Du således icke ogillat hufvudidéen, hvilket jag äfven af ditt senaste bref finner, så blir frågan blott, om sättet var origtigt tänkt. För min del föreslog jag endast Riksmuseum, derföre att det ej är till personalen ännu organiseradt, och en person mer eller mindre i frågan om vetenskapsmän altid är likgiltigt, hvilket nogsamt bevisas af Berlinska universitetets personal; icke att jag derigenom ville hafva antingen någon befordran eller någon fördel; men orsaken hvarför jag nämde något om hushyra, var att den är i Stockholm dryg och således skulle för mig göra hela förslaget om intet; emedan jag ej derpå ville hafva någon vinst men ej heller någon förlust. Att meningen ej var att dermed belasta vetenskapsacademien, tror jag mig hafva nämt, och denna fråga stod emedlertid altid i andra rummet.
Hvad försummandet af min härvarande tjenstgöring an-
