62
medgifvas mig, att förlusten genom min flyttning vore obetydlig eller ingen.
Min mening med allt detta kan naturligtvis icke vara att bereda mig ditt fullkomliga bifall till mitt förslag, emedan jag ej kan hoppas det, men min önskan är att härmed hafva ådagalagdt, att uti detta förslag ligger äfven något godt, och som kan bereda mig ditt öfverseende, för det jag så utan förbehåll meddelat det, och for min förhastade tro, att det ej skulle möta några betydliga svårigheter.
Jag nekar emedlertid icke, att hvad som mognat hos mig denna önskan, är den mängd af ogrundade rykten man utspridt öfver Lunds academi och hvilka genom afståndet vinna ingång och bifall. Få detta afstånd kan man säga hvad som heldst utan fruktan att blifva vederlagd. Är jag åter på stället, skall man ej våga att beljuga mig eller andra academici. Under mitt vistande i Stockholm hade jag tillfälle att endast skaffa mig vänner. Sedan jag åter hemkommit, har man gjort sig all möda att aflägsna ifrån mig mina bästa, mina aktningsvärdaste vänner. Jag är, som Du vet, fallen för radical-curer. Jag fann, att säkraste medlet emot alla rygten var att visa mig på stället, sådan jag är; och deraf framgick mitt beslut.
Den hårdnackade tvist, som upstått emellan Lunds consistorium och theologiska faculteten, gör i min tanka consistorium en stor heder. Jag kan säga det så mycket mera opartiskt, som det egentliga stridsäpplet, förslaget til första theologiska professionen, afgjordes under mitt vistande i Hamburg, och de öfriga frågorna deraf mer eller mindre bero. Emedlertid har den ståndaktighet, hvarmed consistorium afslagit alla theologiska facultetens försök att bibehålla 1/4 af academiens inkomster, som den förut innehaft, väckt den yttersta reaction, och denna facultet har användt allt för att förmindska deras anseende, som på något sätt intresserat sig för consistorii åtgärder. Denna korta teckning kan tillräckligen för-
