39. Agardh till Berzelius.
- Min Bäste Broder.
Jag vore otacksam, om jag misskände i ditt brefs innehåll ditt vänskapsfulla deltagande, men då det icke fullt öfverensstämmer med min egen öfvertygelse, ber jag dig hafva tålamod att ännu en gång höra mig.
Det är sannt, att allt sedan Tegnér afreste härifrån, har jag funnit mig här föga nöjd. Detta gjorde äfven, att jag förlikade mig slutligen med en flyttning till Calmar. Äfven vill jag ej neka, att de consistoriella göromålen blifva för mig allt mer och mer obehagliga; äfvensom att jag understundom förtretar mig öfver små tracasserier, tidningarnes dumma prat o. s. v., men detta går snart öfver, och jag har en annan vigtigare anledning att kunna skiljas hån Lund, åtminstone under någon längre tid. Företaget att utgifva en botanisk lärobok i hela dess omfång inleder mig i vidlöftiga undersökningar, hvartill jag ofta felas fullständiga materialier, antingen bibliothek eller samlingar eller till och med tillgång till andra naturforskares uplysning. Isynnerhet blir 3:dje delen eller systemet, såsom grundadt på min olika åsigt af organenras betydelse, nästan omöjligt för mig att utgifva utan tillgång till större samlingar och bibliotheker.70
På samma sätt lägger mitt isolerade tillstånd stora hinder i vägen för utgifvandet af mitt plancheverk öfver algerna71, så att ej mer än 4 häften utkommit, oaktadt jag har materialier till 50 häften.
Dessutom är det emot alt naturvetenskapligt lif att lefva så ensligt, så aflägset, så utan alla communicationer i de ögonblick man heldst ville meddela sig, som jag lefver på denna lilla fläck.
Jag trodde derföre, att då Riksmuseum nu organiserades, skulle det ej vara omöjligt att der få en liten tillfällig plats.
