af et träds löf bibehålla väl den härtil nödiga horitzontala ställningen t. ex. på pilen, aspen, björken?
Att, när solen sticker på et löf och höjer dess temperatur, en upåt stigande ström upkommer, är rigtigt; men den nedstigande om natten, hvarifrån kommer den?
S. 57 förekommer någon ting, som synes mig lika grundlöst, at kolsyra, som hopat sig i löfvets undre sida, gör den blekare färgen och at den öfre ytan är mörkare, emedan kolet der beröfvas sitt syre. Men dagprocessen, absorption af kolsyra och utveckling af syrgas, har Du ju antagit tilhöra löfvens undre sida. Här går ena hälften för sig under och den andra ofvanpå bladet. Dutrochet's82 försök öfver orsaken til bladsidornas olika färg synas mig lemna ingen ting at önska. Men han grundar sina resultat på försök.
S. 57. »En mera hygrofil öfverhud» är väl icke et antagligt uttryck.
S. 58, r. 11. »Ljuset utöfvar en attractionskraft på vexternes gröna delar.» Det immateriella ljuset drager den materiella vexten. Hvilket oredigt begrepp! Något annat än en attractionskraft måste det väl vara, som gör, at vexterna böja sig mot ljuset.
S. s. r. 4 n. fr. »Dagligen oscillerande» bör vara: emellan dag och natt vexlande.
— r. 3—1 n. fr. förekommer: »Genom brist på ljus—vattniga consistenz».83 Hvilken grumlighet i tankegång eller i uttryck! Blir då vexten et djur? Hvad är väl djurets gulagtiga färg? Sitter den utpå eller inuti djuren och hvarest? Här kan ju icke bli fråga om gulsigtiga menniskor eller om canarifoglar. Hvad kan meningen vara med så högst ändamålslösa betraktelser?
S. 60 i slutet och 61 i början säges, »at vexterne genom värmens verkan mot polerna hastigare genomlöpa sitt lif än i de tempererade delarna». Detta är icke en följd af värmen, som i polarländerna obestridligt är ringare, utan deraf at ljuset
6—24454. Berzelius.
