af en iholig canal af en egen djurisk materia, hvilken innesluter et mjukt ämne, mergen, sammansatt af en mängd andra djurämnen, fördelad i fina celluler och af en förrättning, som hörer til de oförklarligaste i Guds skapelse.
Härpå svarar Du kanske: Nej, jag menar med muskeln fibrin eller trådämnet, som utgör dess ömnigaste beståndsdel. — Om så är, så är det detsamma som at tala om uret och mena messingen, hvaraf hjulen äro skurna. — Men hvad menar Du då med nerfven? Märgen kanske. Men denne består af ägghvite, af fett, af salter m. m., och hvilken af dessa beståndsdelar Du ville nämna, så blefve det orimligt at tala om nerf, när man menar en af dessa beståndsdelar, ty de finnas i alla organer.
Jag vill vidare fästa din upmerksamhet på huru dina jemförelser kunna blifva föremål för begabberi. »Det hårdnade slemmet i vexten, säger Du, svarar emot slemväfven hos djuren.» För at nu snärja en med saken obekannt med ordet slem så ger du namn af slemväf åt djuranatomernes cellväf, ula cellulosa, på den grund at den hos foster ännu är så späd, at den liknar et slem. Derföre at din liknelse behöfver ordleken med slem, ändrar du et allmännt antaget namn i djurphysiologien och kallar slemväf et ämne, som väl är sladdrigt, men som hvarken är slem eller bildar slem, under det at i djurphysiologien finnes et annat, som kallas slembildande väfnad, membrana mucosa. Detta ämne jemför du nu för sin sladdrighets skuld med hårdnadt slem i vexterna. Hårdnadt slem måste vara hårdt, således ligger likheten å ena sidan i sladdrigheten, å den andra blott i namnet. Altsamman i denna liknelse ligger således i ordleken. Man kan med sådant lysa som en sol, men blifva utsläckt med en ljussax.
S. 127 r. 7 n. fr. »Emedan vexternes safter ej äro elastiske såsom djurens». Af physiken är det kändt, at vätskor äro til den grad i saknad af spänstighet, at man, ända til sednaste decennium, icke bestämdt vetat, om de äga någon compressi-
