94
ens på de resultater, hvartill Du derigenom kommit; resultater sådana som desse, att författaren visar genom sitt arbete den yttersta okunnighet och obekantskap med naturkunnighetens enklaste sanningar; en bakvändhet och grumlighet i begrepp, hvaröfver Du ej nog kan uttrycka din förvåning: ett begär att lysa och skryta med sin tvetydiga lärdom; korteligen att han genom ifrågavarande arbete visat sig oförtjent att inträda i naturforskarnes samfund eller, som Du uttrycker Dig, att han der mötes med den frågan: hvi kom Du härin utan bröllopskläder? Jag fäster mig ej, säger jag, vid det sårande eller med afsigt förödmjukande uti dessa i så många olika former återkommande och i hvarje rad genomskimrande tillvitelser. De studsa tillbaka emot den vördnad jag bär för Sveriges största litteraira namn.
De göra det så mycket lättare, som de premisser, hvarpå de grundat sig, icke kunna af någon billig och blidare domare godkännas. I fall de i sjelfva verket varit grundade eller i fall jag varit så usel, som Du beskrifvit mig vara, och således urståndsatt att försvara mig, så hade det i sanning varit oädelt af dig att i sådane ordalag angripa en författare, som Du på Din uphöjda plats endast borde med tystnad förakta och emot hvilken Du ej borde använda annan åtgärd än att utjaga honom ur den academi, hvars ära Du är, men hvars vanära han skulle blifva. Jag kan således icke taga sådane tillvitelser annorlunda än som dessa öfverdrifne ordalag, som understundom äga rum i enskilta tvister emellan bekanta, hvilkas förhållande ej derigenom störes; en förklaring hvarför jag med nöje hämtar stöd af de mera vänskapliga uttryck, hvarmed Du i ditt bref haft den godheten att blanda dem; en förklaring derjemte, som icke betager mig rättigheten att försvara mig.
Se här detta försvar.
Jag har i en särskilt vid detta bref bifogad bilaga genomgått dina anmärkningar punkt för punkt och med all utförlighet.95 Jag sammandrager dem här blott i korthet.
