Han begär 10 rdr bco arket, så som han säger sig hafva fått förut af Tit. för något, som han tryckt för flera år sedan. Format, papper och stilar blifva som förut.
Från Hausman hade jag för en tid sedan bref. Han skickade tillika en latinsk af honom författad afhandling de Pyrite Gilvo[1], der han går igenom alla kristallvarieteter; jag har ej fått rätt tid at läsa igenom den, så at jag kan säga, om han gör några hufvudsakliga ändringar från Hauy.
Tit. frågade mig, hvad Iodine är? — Man har i flera sorter oren soda, serdeles den som fås af vareche eller kelp, funnit et salt, som innehåller en ny syra. Denna syra är mycket lik saltsyra, och kan såsom hon öfveroxideras och ger en förening lik syrsatt saltsyregas och en annan lik öfversyrsatt saltsyra. Hon har så stark affinitet til syret, at hon reducerar svafvelsyra til syrlighet och öfversyrsättes. Syrsatt jodsyra är en i vatten olöslig, svartgrå, kristallinisk substanz, som vid 180 graders värme blir gasformig och ger då en skönt violett färgad gas, som luktar precist likt syrsatt saltsyregas. Då man i alla afhandlingar derom följt Davy's nya theorie om saltsyran, i kraft hvaraf syrsatt saltsyra är en enkel kropp, som han kallar chlorine (af χλωρος, gul), så har man också ansett den syrsatta jodsyran för en enkel kropp, som man kallat Iodine (af ἰώδης, violett), och af den nya theoriens stora oreda och osammanhang med öfriga chemiska begrepp kommer den oredan, som man finner ligga i alla afhandlingar om denna substanz. Reducerar man det bara til vår gamla vanliga theorie, så blir alt lätt begripligt.
Jag skickar i morgon til Gilbert en lång afhandling[2] för at bevisa orimligheten af den nya hypothesen, och jag hoppas at hafva gort den så fallande i ögonen, at den skal snart ramla.
- Hälsning och vänskap,
Har jag nämnt i något bref at mina försök på topazerna äro slut och at pyrophysalith och ädel topaz äro absolute
