64
nyss innan vår afresa. Nu måste det upskutas til et annat tilfälle.
Vi hafva besökt Philipstads bergslag och varit nog lyckliga at finna både pyrosmalit och mangankisel, ehuru ej mycket af någondera, men Retzius[1], som efter oss besökte Nordmarks grufvor, säger sig hafva funnit ej mindre än 10 vackra stuffer af pyrosmalit. I Långbanshyttan funno vi en art gul granat, som ger brandgult pulfver och om hvars sammansättning vi göra oss åtskilliga intressanta gissningar. I Malsjö fecks superba scapoliter och i Gullsjö makalösa hvita hornblendekristaller samt et gult mineral, som synes vara nytt. — I Finbo, Kårarfvet och i Fahlu grufva hafva vi intet nytt funnit, om ej den omständigheten at selenium sitter i Fahlu blyglans, och förnämligast i den groftärniga, som tillika vanligen är temmeligen skälig; det går an at derur uttaga selenium i synliga delar för blåsröret. Dock är selenhalten ganska ringa. I Bispberg hafva vi förgäfves sökt molybden, den är der alldeles slut. Vi arbetade med 3 borrlag en hel dag på ställen, der den förut var i ofantlig mängd, men funno nu blott ofyndigt berg. På Garpenbergs varphögar hafva vi funnit Gahnit. Den träffades här först af Zweigberk. Vi funno ganska mycket deraf. I fall detta fossil fr. Garpenberg ej skulle vara Tit. bekant förut, lägger jag här bredvid en liten stuff. — Här hafva vi nu besökt Riddarhyttan och vid Bastnäs funnit, jemte cerin i sådana kristalliniska delar, at Mitscherlich hoppas med Wollastons gonyometer kunna bestämma kristallformen, et efter utseende nytt fossil, som håller cerium, men i en annan förening än de andra båda. Vi funno det först, då vi gingo derifrån, och lemnade ej serdeles upmerksamhet deråt, förrän jag efter hemkomsten blåst på det. Alt hvad vi fått är så litet, at den bit, som jag här i et serskilt papper innesluter, är ungefär ⅓ af hvad jag har quar. Det förekommer dels derbt och dels i svarta prismer (sneda fyrsidiga), som i tvärbrottet visa at det svarta endast är et tunnt skal.[2] Jag anhåller at Herr Brukspatron vid tilfälle gör någon efterspaning
- ↑ [ 91 ]Carl Gustaf Retzius (1798—1833), akademiadjunkt i Lund, sedermera professor vid Veterinärinrättningen i Stockholm.
- ↑ [ 91 ]Det mineral Berzelius här omnämner och i senare brev betecknar såsom basisk flusspatsyrad ceroxid resp. subfluatet från Bastnäs (se s. 69), är efter all sannolikhet identiskt med den numera s. k. Bastnäsiten. Jfr Pogg. Ann. 1, 1824, s. 32. I P. Geijers uppsats »The cerium minerals of Bastnäs at Riddarhyttan» (S. G. U. Ser. c, No. 304) anföres visserligen, att Bastnäsiten upptäcktes av Hisinger år 1838. Denna uppgift, som synes vara hämtad från A. E. Nordenskiöld (K. V. A. Öfvers. 1868, No. 6, s. 399), torde dock bero på ett förbiseende av denne senare.
