på hästar; alla skutsbonder funno at min lilla trilla var et serdeles nyitugt åkdon, som de påstodo at alla resande borde imitera. Jag hann på fredagen til Kifstad107, dit jag anlände vid månans nedgående kl. 10 på aftonen, och der jag befann mig så sömnig, at jag beslöt taga nattquarter. I hållgården fanns ej annat rum än bondens stuga, der jag feck en träsoffa, et quarter smalare än min professoriska mages circumference, och hvars hårdhet jag förminskade med dynan til vagnssätet. Under hufvudet feck jag et hopvikit täcke, bestående af en skinfäll. Invånarne deri tycktes redan hafva gått til hvilo, emedan jag oagtadt grannskapet med mina öron ej hörde mycken rörelse af dem. — Innan jag reste följande morgon, blef matsäcks-knytet, för hvilket jag ber Herr Assessoren vara god och framföra mina ödmjukaste tacksägelser til fru Gahn, så ansenligt förminskadt, at det nu mera med all bequämlighet rymdes i stolen, i stället at det förut måst ligga ned i vagnen. — Fram på förmiddagen feck jag resesällskap af min fiende Migrän, som satte mig alldeles ur stånd at taga minsta befattning med min transport, hvilken det oagtadt geck så skyndsamt, at jag redan kl. 7 om aftonen var i Stockholm; der jag genast måste gå och lägga mig. — Följande morgon var jag åter Gudskelof i mit vanliga esse.
Ännu stuffar jag stenar och kokar på capellet i salen i drömmarna, frågar jungfrun om det är 2:dra eller 3:dje matbudet o. s. v. — Ack, hvarföre kunde vi icke flytta oss alla tilsamman hit? — Verkligheten öfverträffar altid drömmarna.
Jag har en stor bunt af journaler från England och Tyskland liggande för mig. Jag har icke fått tid ännu at orientera mig deri. — Gilbert skrifver och ber mig gifva ut en afhandling om huru precisa analyser böra göras, emedan de, som villja arbeta öfver läran om bestämda proportioner, beklaga sig öfver at de ej komma ut dermed. Detta förefaller mig nästan som at ge en snickare skriftlig undervisning i konsten at hyfla sit bräde plant.
Jag har varit hos assessor H. Gahn108 och träffade honom Gudskelof vid lika gladt lynne och lika helsa som förr; den
