Sida:Berzelius Bref 9.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

102

lilla skrämsel fru Munktell gaf oss var en liten exageration af hennes dotterliga ömhet. Så påstod åtminstone assessor Gahn.

Men papperet slutar. Jag anhåller om mina vördnadsfulla och ödmjuka helsningar til fru Gahn, M:lle Marie, lands[höfding Järta']s famille, fru Ullholm109 etc. etc. från Herr Assessorens

Ödmjukaste tjenare
Jac. Berzelius.

P. S. Just som jag skal försegla detta bref, merker jag at jag på vårt chemiska contoir i salen glömt mit munlacks sigill; kanske M:lle Louise110 torde vara af den serdeles godheten at taga det til resecamrat, då hon förmodligen fredagen eller någon dag innan jul reser til Stockholm.



52. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 6 oct 1814.

Tusen tack för det öfversända, löspenningarna inberäknade. Förlåt at Neibert ej medförde något bref; men jag hade ämnat skrifva det tisdagen, då han reste, och feck då en migrän, som hållit mig ända tils i dag. Jag sände det återstående af min afhandling i Thomson's journal, tillika med den om sulphuret of carbon. Dem jag vid tilfälle återfår. Tillika sände jag tyska öfversättningen af Thomson's 3:dje ed[ition]111, den jag anhåller at Hr Assessorn behagar anse såsom en åminnelse af dess förra ägare. Jag törs icke säga taga den i afräkning på min del af drickspengarna til Nylind & Co.

Neibbert medförde tillika α) en stuff innehållande gul yttrotantal, β) en liten, men god, bit svart yttrotantal, γ) en bit gadolinit från Ytterby, δ) en siberisk beryll. — Var det något mer, som jag lofvat at skicka, så var så god och påminn mig derom, emedan jag är en ganska glömsk människa.