12
uneigennützichsten Gastfreundschaft, worin die Bewohner von Falun ihre übrigen Landsleute wo möglich noch übertreffen.»
Såsom man av breven vidare finner, yrkade Berzelius flerfaldiga gånger enträget, att Gahn genom att för någon tid slå sig ned i Stockholm måtte ge honom tillfälle att återgälda den i Falun åtnjutna gästvänskapen. Gahn gav äntligen vika för dessa upprepade böner och synes under vintern 1817—1818 faktiskt hava arbetat på Berzelii laboratorium. Detta blev de båda vännernas sista sammanträffande. Sommaren 1818 anträdde Berzelius, närmast föranledd av hälsoskäl, sin stora utländska resa. Hans båda sista brev till Gahn äro daterade från Paris. Av dessa är det andra i ordningen skrivet den 6 november 1818, och i betraktande av den tidens långsamma postföring, särdeles vintertiden, kan det förefalla ovisst, om det någonsin nådde Gahn i levande livet. Han avled nämligen tämligen oväntat den 8 december s. å. efter en kortare sjukdom.
Om Berzelii känslor vid budskapet om hans bortgång vittna följande rader i ett brev till Trolle-Wachtmeister: »Gamle Gahn hvars ovanliga själ geck ifrån oss mycket för tidigt vid hans 73 år, är icke mer. Han var den enda af mina vetenskapliga vänner, der nitets sympathie oss emellan aldrig slumrade, den enda med hvilken jag kunde conversationsvis speculera, och en de få, som ej behöfva långa funderingar för at förstå en idée, hvarvid man ännu ej [är] van. Hans förlust är mig ofantligt kännbar.»
Även i den historiska ingressen till blåsrörsboken har Berzelius på ett värdigt sätt hyllat sin faderlige väns minne.
Av de denna brevsamling åtföljande tavlorna äro n:r 14 och 16 (porträtt av J. G. Gahn och hans son J. H. Gahn) reproducerade efter fotografiska negativ, som benäget ställts till utgivarens förfogande av d:r Henrik Gahn, Stockholm. Originalet till J. G. Gahns porträtt är en i släktens ägo
