pulpet ren och låtit införa allt det gamla rafs han dervid fann deri; så at han skrifvit åtminstone 1⁄3 af hvart häfte, men mer af många, och altsamman är mer än 10 år gammalt, och som förr icke fått rum i journalerna, men tilgripes nu i nödens stund.
Berthollet anropar om bistånd for de stackars Annalerna. Hvad det är synd at tidens anda skal vara så quäfvande för vettenskapernes fortgång i detta land. — Berthollet har skickat mig en flaska innehållande et unz iode (eller jodine), så at jag nu kan göra experiment dermed. Alla, som skrifvit om iode, hafva antagit den nya theorien om saltsyran, sjelfve gamle mästar Vauquelin förklarar med en outsäglig enfald at äfven han sett sig föranlåten at öfvergå på den nya theoriens sida, sedan han icke kan förklara phenomenen efter den gamla. Detta förargade mig så, at jag skref en lång afhandling om de båda hypotheserna och sökte ådagalägga alla den nyas inconsequenser med vår öfriga chemiska theori. Jag har skickat det til Gilbert; jag vet ej om det kommit fram eller huru Gilbert sjelf tager det, ty han är en deciderad chlorist.145
Tackar för pappersprofvet; jag skal väl laga at jag kan prångla ut det, som jag ej behöfver. Det ser bra ut.
Nu änteligen har jag fått reda på ytterjordens förhållande til cerium i gadoliniten. Det var et satans tyg at få rätt på. Jag trodde at yttroceriten möjligen höll kiseljord och helt simpel gadolinit i fin blanning med flusspaten, men har änteligen efter mycket besvär [lyckats] få rätt på at flussyran ej för med sig derur mer än knapt ½ procent af stenens vigt kisel. Der finnes dessutom mer än 2 g[ånge]r så mycket ceroxid som ytterjord.
Sedan riksdagen är slut, reser jag på en af Kgl. Maj:t anbefalld vattenpröfning til Strömsholm, och derifrån kånkar jag af til Fahlun, der jag tänker at campera, tils Hr Assessoren blir ledsen vid mig eller tils jag får Hr Assessoren med mig hittilbaka. Skal jag taga min iodeflaska med mig? Vi kunna
