Sida:Berzelius Bref 9.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
133

ämnen än våra vanliga Stockholmsbrunnar. Det är föröfrigt rent och godt til smaken; jag tycker at dessa främmande ämnen, som hvar för sig ej gör et gran på kannan, väl kunna anses oskadliga för fölmärrar, likasom Stockholms erfarenhet visat at de äro det för hästar i gemen och, jag ville tillägga, hafvande quinfolk i synnerhet.

Erik, med hvilken jag hittils har alla skäl at vara nöjd, och långt mer än med Nystedt, hälsar och anhåller at Hr Ekholm skulle hos prosten uttaga hans besked, som den slarfven säger sig ej hafva kunnat få, derfore at prosten ej var hemma. Förmodligen har han rent af glömt det, ehuru han påstår at han anmält sin utflyttning ur församlingen och at den blifvit pålyst.

Välkommen hit nu med det aldra första. Assessor Henrik Gahn, hvars hälsa är sig precis lik, hvarken bättre eller sämre, behöfver Herrskapets umgänge, ty han mår altid oklanderligt, så länge han har liten förströelse, och sina egna fruntimmer är han förmycket van vid. Han har nu äntligen satt en fontanell på bröstet, hvilken jag, för at dermed göra mig til hos fru Ullholm, en gång hjelpt honom at ömsa.

Min ödmjuka vördnad för fru Ullholm och mamsell Maria samt directeurens från Herr Assessorens

ödmjukaste tjenare
Jac. Berzelius.


68. Gahn d. y. till Berzelius med tillägg av Gahn d. ä.

Fahlun d. 4 aprill 1816.

En händelse, som passerat på förmiddagen och hvilken, Gud ske lof, slog lyckligare ut, än den kunnat göra, får jag berätta, emedan min far ej hinner sjelf derom skrifva till min Bror. Innan min far reste till Stockholm, hade han 3 små flaskor med knallsilfver, som han ej annat mins, än de blefvo påfylda med vattn, men då han i dag skulle se efter dem,