Sida:Berzelius Bref 9.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

134

befanns 2:ne af dem fylda med vattn, och under det min far tager upp papperet, som var lindat omkring den tredje, hvarigenom det torra pulvret förmodeligen kommit i rörelse, så hörs en smäll som af en liten canon, och flaskan creverar emellan fingrarne på honom, men han blef till all lycka ej mera skadad än i fingrar och in i vänstra handen, som, utom fingrarne som äro på ändarne mycket sönderhackade, ser ut som den vore koppad; på högra handen äro 3:ne finger skadade, men ej betydligt, och intet ben synes vara krossadt. Flaskorne voro i förvar i nedersta lådan af den bureau, som står framför fönstret i min fars förmak, och för att beqvämligare taga fram dem stod min far på knä framför bureauen, när explosion skedde, som synes egenteligen haft ricktning mot bureauen, som är full med hål efter glasbitar, som dels deri fastsutto och dels så starckt slogo deremot, att de återstudsad långt frampå golfvet i rummet och äfven in i sängkammaren: en glasbit har slagit ett hål i glasskåpet, som står öfver vågen på bureauen, utan att föga spränga glaset; korken till flaskan hade fastnat i gardin tillika med en hop pappersbitar af det papperet, hvarmed flaskan var omlindat. Jag sänder en liten bit af dem, som äro öfrige af flaskan; de äro nästan alla likasom försilfrad äfven i bråtten och en del litet smälta i kanterne: en del af papperslapparne se äfven försilfrade ut. I olyckan var det en Guds lycka att explosion skedde mot bureauen; jag törs ej tänka på, om den tagit en motsatt rigtning. Man berättar i dag från Stockholm att Legationsrådet d'Osson varit mindre lycklig vid en dylik händelse, och jag tycker att sådane händelser bör varna hvar och en från att umgås med så farliga saker.

Min Bror har väl ännu ej haft tid att se på den nota jag tog mig friheten sända, angående priset på stenarne till Tit. Svedenstjerna?

Har äran vara

Min Herr Brors
ödmjukaste tjenare
J. H. Gahn.