72
P. S. Nog har jag lust at komma til Fahlun, men tiden är så odryg, isynnerhet om vintren; gerna gorde jag den touren i sommar. Förlåt at detta bref är så slarfvigt, men jag har 3 pratare omkring mig.
34. Berzelius till Gahn.
Jag lofvade Herr Assessoren en beskrifning på eng[elska] kemisterna och har redan lemnat Davy's. Jag skal nu låta Wollaston's följa.
Wollaston (läs Wullaston) är omkring 45 år gammal och til ansigte och kroppsställning så lik den statu af Newton, som är uprest i Cambridge, at man nära skulle taga den för at vara gord efter Wollaston. I manerer är han enkel och naiv, i samtal ganska modest och instructiv, men så säker på hvad han positivt säger, at man har et ordspråk bland chemisterna, at den som disputerar med Wollaston, har orätt. Likväl kommer alt ting, äfven när han talar positivt, så lent fram, at Wollaston har ingen afundsman och anses ändå utan undantag af Londons chemister för deras princeps. Han bebor, såsom det är allmänt brukligt i London, ensam et hus, och har der blott en gammal piga til uppassning, en contrast mot de andra, som vanligen hafva et par betjenter mer än de behöfva. Hans ordinaira inkomster äro tilräckliga, dock icke så at ju icke han anser såsom et oumbärligt tillägg de 100 à 120 pund sterling han årligen förtjenar på renad platina. I sit sätt at hantera vettenskapliga saker och i begäret at undersöka alt, hvilket också sker med största behändighet, liknar han Herr Assessoren på et ganska frappant sätt. Jag kom at i London nämna denna likhet, och man har sedan skrifvit mig til at Thompson71 kallat Herr Assessoren Wollaston of Sweden. — Har jag berättat at han i et af sina försök visade mig ganska tydligt nickelns närvaro i meteorjern, i det han til försöket använde så litet jern, at
