Sida:Berzelius Bref 9.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
83

Jag skickar en liten bit af hvardera; jag har ej fått mycket af dem, annars skulle det bli mera.

Nu tror jag at jag fått tafse på huru platinabeläggningen göres. En tysk, hvars namn jag nu icke minnes, har upgifvit följande sätt: man uphettar salmiakplatina, til dess den är halfdecomponerad, hvarpå den rifves til fint pulver och blandas med terpentinspiritus. (Gehlen har förbätt[rat] methoden på följande sätt: salmiakplatinan rifves mycket fin och blandas se[dan] med ganska finrifvet koksalt och uphettas sed[an] til full decomposition. Ändamålet är at få platinametallen i et ytterst fint, ej hopbakadt pulver, som med terpentinoljan utblandas.) Denna blanningen påsmörjes flera gånger, men måste torka emellan hvar gång. Den poleras sedan. (I detta fall synes det at vara alldeles den eng[elska] methoden.) Om denna fernissa smörjes tilräckligt tjockt på en trädform, t. ex. en liten skål, och sedan den fått tilräcklig tjocklek, formen upbrännes, så har man et platinakärl, som hvar och en kan göra sig sjelf. Bäst skola täta kol passa til formar.

Men papperet är slut.

Min vördnad för samteliga Herrskapet.
J. Berzelius.

P. S. Hr Mac Michael reste först til Skinskatteberg, far åt Nora och Philipstad, innan han kommer til Fahlun, och torde således ännu dröja något litet, innan han kommer.



41. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 sept. 1813.

Jag har kommit at söla öfver et par postdagar at skrifva och har äfven idag så trångt om ögonblicken, at jag ej hinner säga mer än at jag härnäst skal skrifva utförligare om hvad