Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
100
RESAN TILL ENGLAND 1818.

och dels emedan» — här suckade hon — »olyckan inträffar, att äfven den naturliga prydnaden förändras och kan ej, äfven med all konst, få sitt första skick igen. Hvilken uppoffring gör icke en mor för sitt barn, då hon för dess skull förlorar en god del af sitt utseende på ett alldeles oersättligt sätt. Genom det mod, som nu allmänt nyttjas, äro mor och dotter lika. Vår närvarande paryr verkställes på följande sätt: bröstet vikes åt sidan mot armen till och kvarhålles i denna ställning af ett lifstycke, som påsättes. Därigenom bildas ett veck bredvid armen. Detta

Berzelius Reseanteckningar sida 100.png

veck kallas sabelhugget. Dess längd varierar efter kroppens sladdrighet och skinnets ymnighet. På mig, se hit. som fått ett barn, är det 2 ½ tum långt; ni skall finna det ända till ett halft kvarter långt, men det anses ej för vackert; och se på denna flicka, som sitter framför oss. Hon skulle oklädd vara en Venus, men modet har egaliserat oss, och ni kan lita på, att det på sin höjd tumslånga sabelhugg hon kramat sig till, kostat henne mycken möda. Genom denna klädselmetod blir man