Sedan gjordes parterren ren, och där blef konstridning på vanliga viset. Därefter kommo öfningar i hopp öfver hästar; 10 stycken unga karlar repeterade samma hopp, den ena efter den andra, så tätt de hunno, och slutligen kom pajazzo, som hoppade bättre än alla de andra. Dessa språng gjordes ganska mästerligt och slutades med, att pajazzo hoppade öfver sju stora engelska hästar och en åsna och svängde sig om i luften ett hvarf, just som han var midt öfver hästryggarna. Därefter kom lindansning på en och sedan på två linor af tvenne damer utan balanserstänger, och slutligen gafs ett vanligt spektakel, kalladt Red Riven, som till sin natur var antingen en komisk tragedi eller en tragisk komedi. Jag ville kalla den med det sista namnet. Pjäsen hade intet intresse och slutades med, att 16 personer lågo döda på teatern, då ridån gick ner. Spektaklet slutades kl. 11. Vi foro då till vauxhalln, en trädgård, som är magnifikt illuminerad och där man passerar en del af natten. Denna lustbarhet gifves endast under sista hälften af juli och under augusti. Man afhörer först en fullstämmig instrumental konsert af operans bästa sujetter, placerade i en oval byggnad. Åhörarne stå i trädgården rundt omkring. Emellanåt gifvas sångstycken. Musiken skulle göra god effekt, om icke de närvarande personernas antal vore så stort, att sorlet från aflägsnare ställen förtager ljudet. Därefter kommer lindansning i en annan del af trädgården, så åter musik, sedan ett fyrverkeri, som slutas med, att en mängd eldar afbrinna på ett fyrsidigt, ganska högt planum, hvarunder ett fruntimmer i Minervas dräkt går på lina upp och ställer sig midt i elden och går sedan ned igen. Detta är en ganska vacker anblick. Linan synes icke, skyld af röken, och man ser en kvinnofigur med fjädrad kask med hastiga steg vandra upp i den häftiga elden, stanna en stund i dess medelpunkt och återvända igen. Den person, som gjorde denna så kallade ascension, var fru Zacchi, som därföre hvarje afton betalas med 20 pund sterling. (Linans längd är 75 alnar
Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/125
Utseende