af Exmouth vid Algiers belägring, o. s. v. Som vädret var vackert och vi hade en lagom och gynnande vind, löpte vi ut ur hamnen, som i utloppet omgifves af två befästa städer, på utsidan af Gosport och på insidan af Portsmouth. Den delen af den senare, där kronans verk ligga, det är dockorna, arsenalen o. s. v., kallas Portsea och anses utgöra en liten stad för sig själf. Äfven utom hamnen är redden betäckt, så att sedan man passerat öppningen, har man där ett slags hamn, bildad af ön Wight; denna kallas Spithead och nyttjades vid konungabesöket i England 1815 till en simulaker, som af engelska flottan gjordes för de höga allierade och hvari 300 segel deltogo.90
Vi satte i land vid baden strax utom fästningen och återvände till vårt logis. Vi funno då ett visitkort från hr Lindegren, svensk konsul i Portsmouth. Som vi icke hade något begrepp om, huru man på värdshuset visste, ens hvad landsmän vi voro, så förundrade detta oss ganska mycket. Vi skaffade oss en ledsven för att visa oss till konsuln men mötte honom på vägen; han hade fått bref från Tottie i London att söka vara oss till nytta. Lindegren är en gammal man, född i London och som för det mesta varit i England; han hade dock någon tid uppehållit sig i Stockholm under Gustaf III:s tid, så att han talade svenska utan brytning men med svårighet. Lindegren engagerade oss att gå med till dockan än en gång, där han hoppades att genom sin personliga bekantskap skaffa oss [tillåtelse] att få se förråderna, ty dockorna hade vi från sjösidan tillräckligt sett. Men i England lyder man order, vi fingo stanna utanför porten, och det blef därvid. Vi hade emellertid det nöjet att se omkring 3,000 man arbetsmanskap defilera ut för att hålla middag.
Under vår återväg berättade oss konsul Lindegren, att han länge tänkt göra en resa till Sverige, att han därtill hade en liten speljakt, på hvilken han nästa år torde företaga denna färd. Han jämrade sig grufligt öfver
