salens ena ända stå ett par högst otäcka trästatyer i kolossal storlek men med en gruflig bredd mot höjden. Man känner ej hvad de ämnat föreställa. De äro mycket gamla, och man tror, att de skola vara en gammal britt och en sachsare. Bredvid Guildhall var en Åldermans-domstol. Vi gingo dit in för att höra lagskipningen. En hyrkusk var anklagad af en herre för att hafva vållat, att den senare körde omkull; vittnen intygade, att hyrkusken gjort allt för att förekomma det, men att den anklagande själf burit sig oförståndigt åt. Frikändes. På de anklagades tribun uppsteg ett välklädt fruntimmer af ett ej obehagligt, men också icke tvetydigt utseende. En vaktkarl anmälte, att hon förliden natt kl. 1 varit full och slagit honom på örat. En halt snickare kom fram och förklarade, att den anklagade vore hans hustru; examinerades nogare. Pliktfälldes, pliktade och gick — så äfven vi.
Vi besökte Newgate, som är Londons smedgård.93 Här får ingen komma in, som icke har skriftligt tillstånd från lordmayorn. Gref Löwenhjelm hade erhållit ett sådant. Vi genomgingo det väl befästade fängelset, där kväkarnes mänsklighet nyligen åstadkommit en stor reform. Fängelset delas i de dömdas och de odömdas rum. I de dömdas finnas inga andra än de, som skola dö, ty de andra föras genast till undergåendet af straffet. Dessas rum äro små, fyrsidiga cellæ hvilkas längsta sida är tre alnar. Sängen består af en trälafve på golfvet, två filtar utgöra sängkläderna och den tredje filten täcket. Här finnes för öfrigt ingen stol och intet bord, endast en ljuspipa sitter fast i muren. Dörrarna äro järnbeslagna och låsas igen med dubbla, ganska grofva lås. Man ligger här endast de två sista nätterna af sin lifstid. Fredagsförmiddagen faller domen. Genast flyttas fången i de dömdas rum, där han blir lördagen och söndagen, och måndags morgon kl. 8 hänges han på gatan utanför huset.
De odömda voro af bägge könen, hvart för sig. Af karlar fanns något öfver 200 af alla klädedräkter och utseenden, somliga dåliga och trasiga, andra så väl klädda
