mig. Efter långt betänkande fanns slutligen en rask bokhandlare, som ville på vinst och förlust göra mig den höfligheten att hålla det till godo för intet.107 Jag sprang en hel dag med Gay-Lussac för att få göra detta fynd. Hvad afhandlingen om kemiska proportionerna och tabellerna beträffar, så står därmed så till, att jag begärt 20 francs för tryckta arket för att för dessa köpa en cadeau åt Catteau, som öfversatt den förra och gjort sig mycket besvär för min skull; men jag har ännu ej fått någon, som trott sig om så hårda villkor, jag torde således få skänka äfven detta manuskript.108 Se där, hvad jag förtjänar på dessa arbeten i penningeväg. Men det smärtar mig också alldeles icke, efter jag gudskelof kan säga, att jag ej behöfver det. Vetenskapen har betalt mig så rikligt ändå, utan att jag marchanderat med henne, och jag har intet skäl till missnöje. — Läran om bestämda proportioner, ehuru ej okänd af de stora kemisterna, är här i Paris att betrakta såsom ett rykte, som man väl hört på långt håll men som man väntar se bekräftadt. Den är aldrig föredragen i någon publik lektion, förrän Dulong häromdagen, vikarierande för Thenard, föredrog en kort men ganska redig framställning, hämtad ur ett halft exemplar af tabellerna, som jag skänkt honom. …
Arcueil den 6 februari 1819.
Jag är nu ändtligen här och i samma slags kemiska aktivitet som hemma hos mig; med den skillnad att jag här har ett ofantligen bekvämare laboratorium, en större samling af reagentia o. s. v. Vi lefva här ett patriarkaliskt lif. Gubben och gumman Berthollet äro de älskvärdaste människor man kan lära känna, och det fägnar mig att kunna säga, att man omöjligen på lifvets höst kan lefva ett lyckligare lif än de. Jag vet intet äkta pars sammanlefnad af mina bekanta, med hvilken jag kan förlikna deras, om ej med baron Åkerhjelms.109 Vi gå till sängs klockan ½ 10 à 10, och vi stiga upp i första dagning,
