Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
190
UPPEHÅLLET I PARIS.

Arfvedson intresserar sig mer för Théâtre Français och mademoiselle Mars än för Auvergne och skulle icke vilja gå sig trött för att få en redigare idé eller en större kännedom. Han har således förklarat, att han ej följer oss. Jag är ej missnöjd därmed, ty många resekamrater, som ej hafva lika lefvande nit, duga till intet. Du gör bäst att skrifva mig till på Paris, ända till dess jag ger upp annat ställe, ty från Paris får jag sedan dina bref, förmodligen först på Genève. Så snart jag har packat in mina saker, som skola skickas hem, så skall jag sända dig en förteckning därpå jämte [uppgift på] hamnen, dit de äro skickade, och huset, som har dem i kommission, hvaijämte jag skall beledsaga mitt bref med en inlaga till konungen om tillstånd att tullfritt införa dem, hvarefter du sedan vid deras ankomst torde låta visitera och hembära dem.

Här är ingenting nytt i vetenskapligt hänseende, jag expektorerade mig så väl i mina sista bref till Sefström och till dig, att det nu är stopp för någon tid. — Nej det är sant, en ofantligt viktig nyhet är den, att Dulong funnit, att alla enkla gaser hafva samma egentliga värme och att alla fasta kroppar, hvilkas egentliga värme han kunnat utröna, hafva deras egentliga värme proportionellt emot deras kapacitet för syre; af dessa två satser har han utsökt ett sätt att beräkna vikten af kropparnas atomer. Hans resultat stämma väl ej öfverens med mina, men det är intet bevis emot dem.126 Jag känner detta hittills endast genom en kort aperçu, som han för några dagar sedan uppläste i Institutet.

Jag har hittat på ett säkerhetsrör för Newmans blåsrör, som lyckas förträffligt och som jag hoppas skall göra detta instrument utan all fara. Röret består af ett två tum långt och två tredjedels tum vidt mässingsrör, hvari man infört skifvor af mässingsväf, den ena efter den andra. Gasen kan påtändas i ena ändan och brinner där med en sådan hetta, att väfven hvitglödgar och smälter,