godt Det var ett slags table d'hôte, där likväl hvarje sällskap fick ett bord för sig … Vår hederlige ledsagare erböd sig att föra oss till Puy de Dôme och Puy de Pariou, hvilket vi för följande dagen antogo.
Den 19 juni. Kl. 6 på morgonen begåfvo vi oss på resan» åtföljda af hr Mossier samt hans häst och kärra för att föra vår matsäck och de stenar vi skulle hämta. Vädret var ej vackert. Himmelen var betäckt och berget insvept i moln. Vi hoppades dock, att detta fram på dagen skulle skingras. Vägen gick beständigt uppföre, och vi kunde följa stora landsvägen ända till foten af domen, dit vi hunno kl. omkring 9. Vi lägrade oss då i skygd af en buske och inhämtade en rätt försvarlig frukost, hvilken nedskoljdes med Frontignan, som hr Mossier ur sin källare medfört. Under detta begynte himmelen synas emellan skyarna, och solen gläntade åt oss emellan molnen, större delen af berget begynte synas; men allt detta var tyvärr raljeri. Då vi kl. ½ 11 begynte vårt uppstigande, ökades molnet kring berget, och vi gingo i en beständig dimma. Hela bergets yta är gräsbeväxt ända upp på kullen, och vi måste vada i det våta gräset, våra stöflar och strumpor genomblöttes, så att ljudet af vattnet i stöflarna hördes för hvart steg. Berget uppreser sig så brant, att man går nästan som på en torntrappa, hvilket gjorde, att vi måste hvila på hvart annat hundrade steg. Arfvedson svor på att aldrig bestiga någon puy mer, Almroth kunde ej få fram andan, och jag fröjdade mig åt att få stanna, hvar gång de andra ropade håll. Molnets täthet ökades med höjden; vädret blåste starkt från nordväst, och temperaturen, som i Clermont var + 16°, var vid bergets fot endast + 10° och på berget endast + 8°. Vi hade tagit en herde med oss, som bar våra kapprockar för att kunna sätta dem på oss, då vi skulle stanna. Ändtligen efter en obeskriflig fatigue hunno vi bergets spets omkring kl. ½ 1 eller närmare 1. Vi hade fört med oss en resebarometer,
