förstörda och stå kvar likt regnbågen såsom minnesvårdar af den troligen ej återkommande» rysliga tid, då den fredlige bonden i dalen måste våga lifvet för att försvara sin bestaktige borgherre eller för att hämnas det ovett, denne ofta fick af sin granne, som trodde sig lika stark eller starkare. Vi svenskar, som sedan fylkis-tiden ej haft några feodalherrar, se dessa gamla falknästen endast med känslan för ruinerna, men det är roligt att se fransmannens lifliga rysning, då han talar om dem; han har ännu en ärfd känning kvar af feodalismens ända till senare sekler i Frankrike sträckta våldsamheter.
Det var redan nära mörkt, då vi återkommo kring kl. 9. Frankrike har ej våra midsommarsnätter. Vi blefvo logerade i ett med tre sängar försedt rum, som liknade anderstugan140 i våra bondgårdar, såsom det ena bäret liknar det andra. Den enda olägenhet vårt logis medförde, var, att stallet var därunder och skildes endast med brädgolfvet; detta gaf oss en ganska hälsosam stallukt, hvilken i synnerhet Arfvedson fick njuta i första hand, emedan en ifrån stallet uppgående trappa, hvars öfre del blifvit till annat ändamål använd, slutade sig direkte inuti hans säng, hvilket man likväl icke kunde utifrån se.
Den 22 juni.141 Vi uppstego klockan 5, stego till häst och gjorde en promenad långs åt strömmen i Murols-dalen för att där se åtskilliga märkvärdigheter af lavans läge, hvilket enligt vår itinerär skulle finnas blottadt af vattnet. Vår ledsven misstog sig om den bättre vägen och förde oss på en högst obanad stig, där tvenne af hästarna höllo på att bryta af sig benen, därigenom att vissa små terränger på sidan om stigen voro så indränkta med vatten, att hästen med benet sjönk ned till magen däri. Vi fingo lyckligen upp hästarna utan någon värre händelse och återfunno efter en stund den rätta vägen. Vi fortsatte promenaden ett stycke längre fram. Vi funno då en ganska intressant position af lava. Ett litet granitberg, där graniten var alldeles obetäckt, var kägelformigt upprest men
