Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
224
GENOM FRANKRIKE TILL GENÈVE 1819.

kolsyrehaltig och varm. Den nyttjas till brunnsdrickning. Se här en analys af de två förnämsta vattnen, som Bertrand anställt och hvars beskrifning han hade den godheten att utrifva ur sin tryckta afhandling om les barns du Mont Dore. Kvantiteten är 26 litres.

  La Madeleine Grand Bain
  temp. +42°. temp. +43°.
Kolsyra (fri) 6,905 3,452 gram
Kolsyradt natron 10,040 10,624  »
Svafvelsyradt natron 3,028 2,656   »
Saltsyradt natron 7,602 7,808   »
Kolsyradt kalk 6,162 7,330   »
Järnoxid 0,384 0,212   »
Lerjord ? 3,293 2,071   »
Kiseljord 1,593   »
 


  39,632 38,242 »

Lerjord är någonting ovanligt i andra än rent alunhaltiga vatten, så mycket mer som ingen syra finnes angifven, hvarmed den kunnat vara förenad. Också finnes i dr Bertrands beskrifning ingen omständighet, som visar, att hans lerjord verkligen varit det, tvärtom tala alla omständigheter för, att den ej varit annat än kiseljord; t. ex. den löstes i kaustikt kali men fälldes ej därur af salpetersyra, tillsatt till jämn neutralitet; men alkohol frambragte i blandningen en gelatinös fällning, som icke löstes i syror. Ett tydligt bevis, att det är kiseljord.

Då varma källor endast finnas i trakter, där vulkaner äro eller bevisligen fordom varit, så lärer det väl intet tvifvel vara underkastadt, att vattnets värme härrörer därifrån, att ådern passerar eller att vattnet samlas igenom bergsprickor, som ligga i grannskapet af vulkanens ännu i aktivitet varande eller ännu ej afkylda härd. Men denna ofantliga mängd af kol, som i form af kolsyra beständigt uppföres med vattnet ifrån jordens inre, hvarifrån kommer den? Visserligen icke från sönderdelade kolsyrade salter, efter de sannolikt icke finnas i vattnets passage och deras basis, upplöst i en annan, starkare syra, då borde följa