stenhus af huggen lava, som redan romarne uppsatt, under det de innehade det forna Gallien. Källan framkommer emellan basaltpelare, af hvilka romame undanröjt så mycket, att de fått en jämn plan för husets uppförande, hvilket därigenom står i en i berget inhuggen nisch, som dock ej ofvantill betäcker det; man tror, att detta arbete skett redan i Cæsars tid, hvaraf källan också har sitt namn. Atmosfären i detta lilla brunnshus är oändligt ohälsosam och rikt belastad med kolsyregas, som i stora blåsor uppstiger ur vattnet; dock är vattnet vida ringhaltigare på kolsyra än det, som vid S:t Marc framkommer nära till Clermont, hvilket beständigt är i full fräsning genom gasens bortgående. Den andra källan ger ännu mer vatten; den framkommer något längre ned genom en mängd särskilda ådror, som förmodligen endast äro särskilda smärre utlopp af en gemensam större åder. Romarne hade där uppfört en byggnad i rektangulär skapnad af 8 alnars längd och 6 ⅔ alnars bredd med ett hvälfdt tak. I ena ändan af detta hus låg en bassin af 4 alnars längd, 2 ⅔ alnars bredd och ungefär 1 alns djup; den var delad i fyra särskilda afdelningar. Denna byggnad var nu borttagen för att i stället uppföra en vida större och mera för den större mängden af brunnsgäster passande badsalong. Byggnaden var redan påbegynd, men väggarna, som omgifvit badkaret, voro ännu icke nedbrutna. Bertrand visade oss däri en mängd inkrustationer af kalcedon, som blifvit bildade på tidens längd af den i vattnet innehållna kiseljorden och hvaraf vi togo några specimina. Den tredje källan har fått namn af S:te Marguerite. Den framkommer några fl alnar söder om Cæsars bad och några fot högre upp. Den är kall. Dess vatten smakar som kolsyrevatten, till ¾ mättadt med kolsyregas. Den är icke öfverbyggd utan synes vara lämnad åt sig själf. Man begagnar dess vatten föga. Den fjärde kallas fontaine de S:te Madeleine. Den framkommer lägst ned och framspringer med en vattenstråle i en liten snuskig, fyrsidig byggnad. Den är också
