300,000 fr. för uppgiften, men de fordra 500,000, och därvid står det nu. Gonin förde oss på en liten terrass och trakterade oss med lyonneröl, som var godt och starkt. Det föreföll oss, som hade vi här suttit bland godt svenskt borgarefolk.
Från Gonin förde Pelletier oss öfver höjden emellan Rhône och Saône till kajen af den förra, hvilken vi följde ett stycke utom staden till ett ganska märkvärdigt värdshus, kalladt le Salon de Gayet. Han berättade oss, att Gayet, som först varit kryddkrämare, under denna tid haft leverans för ett Chartreusekloster och vunnit kredit för ärlighet i handeln. Vid revolutionens utbrott och klostrens begynnande plundring beslöto munkarne att sätta allt redbart i säkerhet och sända det till ett annat kloster i Schweiz. Guld och silfver packades således i tunnor och förpassades under namn af bly till klostret i Schweiz, hvarvid kryddkrämaren fick att bestyra om afsändandet. I sitt magasin fick han då det infallet att betrakta det heliga blyet, hvilket han fann så vackert, att han utbytte det mot annat rent, ärligt bly till lika vikt och afsände det sedan. Som tunnornas innehåll svarade fullkomligt emot fraktsedeln, kunde man aldrig komma åt honom. Han köpte sig genast ett bryggeri strax invid Lyon, hvilket han sedan utvidgat och där han slutligen tillbyggt en ofantligt stor och ganska vacker salong, dit Lyon-borna utvandra i stora flockar för att dricka hans buteljdricka och hämta frisk luft på Rhônestranden. Salongen innehöll ett par hundrade små bord med hvita marmorskifvor och omgifna af 6 till 8 små stolar. Pelletier sade oss, att om söndagarna finner man ibland ej ett enda bord ledigt. Utanför salongen var en ganska vacker terrass, där mycket folk också befann sig, och på andra sidan om denna låg ett elegant boningshus, som bryggaren själf bebodde. Det hela låg långs ät en ganska hög ås, som följer Rhônestranden. Gayet hade ofvanom huset planterat åsen, hvilket mycket bidrog att försköna stället. Pelletier böd oss på dricka och på la cochonnerie
