till Théodore de Saussure, som inviterat oss till middagen, men att komma tidigt. Almroth var ej med. Som han ej var med på vår första visit, blef han ej bjuden. Vi hade gjort upp med Marcet att ge Saussure en fin anledning att bjuda honom, därigenom att M. skulle berätta för S. att han reste med oss, och sedan skulle vi föra Almroth med oss till Saussures kabinett och där presentera honom, men S. nappade ej på vår krok: Almroth blef ej bjuden. Saussures landtställe är ganska vackert, väl underhållet, ligger ett litet stycke från stranden af Genèversjön, något högt, och har på andra sidan framför sig Alperna och Montblanc, som vi här för första gången hade tillfälle att se alldeles aftäckt af moln i all sin härlighet. Denna ofantliga, snöhvita bergmassa, som lyfter sig öfver och emellan mörkare berg, här och där strimmiga af snö, ger en oändligt skön tafla, som lagd på papperet ger ingen idé om det intryck man får af själfva naturen. Man måste hafva sett detta på stället och betrakta gravyrerna af Montblanc såsom blott en påminnelse om naturscenen. För den, som aldrig sett denna, blifva alla de gravyrer och taflor däraf jag hittills sett, blott en död bokstaf. — Saussure viste oss sitt laboratorium, som var nätt och bekvämt inrättadt. Han hade ett rätt vackert fysiskt kabinett, som var ganska väl underhållet. Vi sågo några af de produkter han nyligen beskrifvit i en afhandling, hvaraf han skänkte mig ett exemplar, och enligt hvilken stärkelse, upplöst i vatten, småningom förvandlas, såväl i täppta som öppna kärl, till socker och gummi. Han visade oss vidare naftan från Amiano, som han analyserat, samt några andra naftaarter, hvilka syntes vara särskilda species.161
Sällskapet bestod af de la Rive med fru, Marcet med fru, professorerna Necker, far och son, den förre med sin fru, som är Saussures syster, en ung mineralog Soret och duc de Broglio. Jag anmärkte här för andra gången en genèverläckerhet, som bestod i att servera större
